F-skatt är ett godkännande från Skatteverket för den som driver näringsverksamhet. Det betyder att du själv betalar din preliminära skatt och dina egenavgifter, i stället för att en arbetsgivare drar skatten från lönen.
Du behöver F-skatt när du har ett eget företag, till exempel en enskild firma. Fakturerar du som egenanställd står egenanställningsföretagets F-skatt på fakturan, och du behöver ingen egen. Uppdrag som går den vägen blir lön, även om du har F-skatt för en annan verksamhet.
Vad F-skatten gör för kunden
F-skatten avgör vem som betalar skatten på en ersättning. Visar du att du har F-skatt ska kunden inte dra skatt eller betala arbetsgivaravgifter på det den betalar dig. Kunden betalar fakturan och ansvaret för skatten ligger hos dig.
Saknar mottagaren F-skatt behandlas ersättningen i stället som lön. Då ska den som betalar dra skatt och betala arbetsgivaravgifter. Därför frågar många företag efter F-skatt innan de anlitar någon.
A-skatt, F-skatt och FA-skatt
Den som bara är anställd har A-skatt, och arbetsgivaren drar skatten från lönen. F-skatt är formen för företagare. FA-skatt är en kombination för den som både är anställd och driver företag vid sidan av: arbetsgivaren drar skatt från lönen, och du betalar själv för verksamheten.
Så får du F-skatt
Du ansöker om F-skatt hos Skatteverket, oftast samtidigt som du registrerar företaget och anmäler dig för moms. Skatteverket godkänner ansökan när det finns en verksamhet som ska bedrivas, och kan neka den som till exempel har obetalda skatteskulder.
Med godkännandet följer ett löpande ansvar. Du betalar preliminär skatt varje månad utifrån vad du tror att verksamheten ska tjäna, och den slutliga skatten räknas fram i deklarationen.
När du behöver egen F-skatt
Egen F-skatt blir aktuell när du vill driva verksamheten själv, med egen bokföring, egen moms och egna avdrag. Det är ett val mellan två sätt att arbeta, inte bara ett papper att skaffa.
Egenanställd eller företagare?
Jämför ansvar, administration och ekonomi innan du väljer hur du ska ta betalt.

